fredag 20 maj 2016

jävla skit piss dag

dagarna går som alltid upp och ner, från den ena stunden till den andra, och ångesten ligger hack i häl, lilla minsta och jag brister.
omedvetet hackar jag på mig själv och tänker mörka tankar
det blir lätt bäcksvart mörker fast att solen skinner
vissa dagar går de bara inte att trolla fram positiva tankar
jag har haft några bra dagar men de känns som att alltid när de känns som att de är på väg att bli bättra är de nått som ska ställas till och livet eller kroppen ska sätta käppar i hjulet.
De gäller väll bara att hålla ut. men de är lättare sagt än gjort.
Försöker att inte vara för deppig när jag talar, men vet inte hur jag ska hantera skiten utan att svälja ner allt och sen ligga i vibrerande skakande ångest.

Idag vart allt fel när jag hade bokat en klass vid sju tiden, jag hade kommit upp och allt och va klar, men jag kom bara inte iväg i tid, för allt mina tankar försökte va att hala mig ur situationen och tänka riktigt negativa tankar.
jag gick till gymmet, kom 5 minuter försent, de va jätte lite folk och hade gott och väll kunnat smita in, men jag stod utanför som ett fån och tittade på . ville gå in, såg tränaren och han såg mig....kände mig totalt jävla skit värdelös som inte vågade gå in, gick och sprang istället och gjorde nått set armar, sen gick jag hem med gråten i halsen och kände mig ännu mer värdelös

....ska försöka gå till gymmet igen och göra lite bättre ifrån mig nu, jag vill inte slukas upp nå mer av den där känslan....


fredag 13 maj 2016

Jag har en stilla önskan


Jag vill bara vara lite som alla andra
passa in lite bättre, inte helt, men lite bättre
Jag vill slippa känna mig som två i en hela tiden
en som kämpar och en som vill lägga sig ner och dö
och ju längre ner i de här kanin hålet jag ramlat ju mer bråk mellan dessa två blir de
Väntar på att få hjälp att klura ut hur jag ska handskas med problemet
men de tar ju sin lilla tid med läkarna att få de man vill få ut av dom
och vem orkar tjata när man inte ens orkar ta tag i vardagliga grejjer?

 


onsdag 11 maj 2016

Maran och jag

Det är lite som de är just nu i livet
jag stressade mig fram till depression och de va ju riktigt jäkla kul och spännande och sitta i den här båten
men va ska jag göra när jag har försatt mig i den här lilla ekan långt ute till havs, antingen kan jag ju försöka styra skutan, ro när jag orkar och ta den tid de tar för att komma helskinnad till land, för jag tycker mej se en liten bergstopp där borta i horisonten.

De är svårt att må dåligt tycker jag, det är lättare att ha brutit ett ben och man kan peka på att man har ont där och man kan poppa nån värktablett för att få bort värken, men när de sitter i psyket, innuti hjärtat och hjärnan är de svårt. För piller hjälper inte, dämpar möjligen men inte mer än så.
Fördomar är alltid svårt att möta, att om man mår dåligt så ska man bara sitta hemma och må dåligt, och ser inte folk att man gråter känns de som att man inte mår tillräckligt dåligt för att få va hemma.
Jag gör saker fast att de är som de är, för jag vet att om jag stannar hemma blir de värre, mycket värre.

Jag hatar den här Maran som har flyttat in i min kropp, den som river och sliter och gör mig paranoid emot allt. Jag märker att det är lättare att bara vara tyst och ignorera , för vem vill handskas med nån som mår skit. som inte har lust att göra nånting.
Men man klär på sig "ett bra mående" beklädnaden så gott de går och sen går man ut.
Så tar man tag i ångesten som ligger och klämmer i några dagar efteråt.

MEN, eftersom det är ingen av dom utanför som ser just den biten där kroppen går sönder, där ångesten får de att kännas som att hjärtat snart klappar så snabbt och hårt att den vilken sekund som helst slår sitt sista slag, de konstanta magonda som gör att man inte har aptit eller lust till att gå ut, eller göra helt vanliga saker som att titta på tv, spela spel , städa lite grann, duscha, sova, vakna, ska jag fortsätta!? Utan dom ser bara den biten när jag faktiskt HAR tagit mig utanför dörren, när jag redan kämpat ihop mig själv och klätt på mig och processat de mesta - så är man ju "frisk och behöver bara rycka upp sig lite"

Trodde aldrig att jag faktiskt skulle få de rådet, men de va väll bara en tidsfråga, Jag har nu iaf fått en lektion om att jag ska försöka tänka positivt nu när jag inte mår bra.
Tack, TACK, att jag inte tänkte på den förut.

Ska genast börja


tisdag 8 mars 2016

kvinnodagen som stenmontör

Jag gjorde ett inlägg förr på min fb och de verkade vara flera som läste och hade saker att säga, de delades lite och de va hejjrop här och var.
så idag på den fina kvinnodagen vill jag lyfta fram mig själv , mitt yrka och nya männ som jag mött.
De kanske inte håller till erat tänk på vad kvinnodagen står för, men de stärker mig att dra in möten i mitt tänkande kring hur jag bäst växer , och då jag har de här yrket kan jag väldigt fåordigt och sanningsenligt säga att jag möter sällan andra tjejer så jag får se kvinnodagen på andra sätt än andra kanske.

Jag blir ju som sagt väldigt ofta ifrågasatt över mitt yrkesval som tjej , de verkar inte funka ihop de här mer att vara en power pussy och jobba med sten, måna män ifrågasätter så som många kvinnor också gör. bl.a mamma gnäller över att jag egentligen borde byta yrke för att hon är rädd för hur mycket jag ska orka, fast hon i grunden tycker jag är duktig och stark, lite så kallat manstänk där kanske , men mamma är ju alltid mamma och hennes oro är 100% kärlek.

men över till detta

vi kan dra en liten sån här lätt mindmap på hur jag jobbat
jag har vart på byggena
K , R , C och KT

När jag kom till bygget K, fick jag gå runt och leta efter mina pallar med sten tills jag mötte en kille som verkade vara platschef, men med händerna konstant indragna innanför muddarna på sin vidöppna lite lätt förstora jacka , såg han mer ut som en vilsen skolpojke, och de visade sig att han va lite vilsen uti vart stenen va, men hade visst hittat gamla pallar från andra trapphus som han sa åt nån kille att köra fram till mig, varpå jag sa att dom där är slipade åt fel håll, och då vart han lite surig, letade på nån annan pall som han sa "DEN HÄR SKA GÅ" och skrattade jätte nöjt över sin vinst, men nä, den är också slipad åt fel håll. herre gud att inte killen fick visa va han kunde här nu, han ringde nu istället till den som körde hjullastaren, vilket visade sig vara en tjej, och han sa inte ens hej eller presenterade sig när hon svarade utan bara " du tog emot sten förra veckan , vart står de" "okej" "kör in de nu" klick
bara där gav han mig rejäla rysningar vilken jättebebis jag hade framför mig.
och när stenen väll va inne hade de i nån vecka vart låga minus temperaturer och jag kan inte göra så mycket med frusen sten, så jag berättade för honom att jag kommer att komma tillbaka imorgon när stenen tinat lite. varpå han blev väldigt irriterad och suckade högt och sen klappade han på stenpallen och sa att "de här är inga bekymmer att bära in, och du har pallen där med "varm" sten så du kan lägga nån våning iaf"
återigen  -jag- "jag kan inte bära frusen sten, dom lossar inte från varandra, dom spricker lättare och det är bättre att jag kommer hit imorgon."
" ja men då hoppas jag att ni kommer hit med full styrka höhö" skratt fast han menade allvar, för lilla flicksnärtan kan ju inte göra de där helt själv.
det här var ett väldigt litet trapphus, som man bara ska vara en på så jag svarade honom att "nej, de är bara jag som kommer"
dag två möter jag honom igen och han frågar mig återigen om de kommer full styrka imorgon, och jag svarar att det är bara jag som kommer, och han suckar inte ens här, han drar så djupt efter andan att jag nästan tror mitt egna syra ska ta slut och sen himlar han lite så där så att de inte ska synas med ögonen medans han går iväg.

menså efter 4:de dagen då jag gjort klart allt och bara har fogandet kvar möter jag honom och avbryter honom när han ska säga nått att jag åker härifrån idag, du kanske "sett att jag är klar" och han kan inte ens dra på smilbanen lite utan bara "ja jag såg de"

så av en tillfällighet stod han utanför när jag skulle dra, och glor in i bilen när jg skulle åka och jag drog på världens smalj och vinkade hej då, han vinkade iaf tillbaka, låt oss lämna de där.

GHA!



nästa R

ingen har nånsin kommenterat nånting där

nästa C
första gången nån sagt nått va sist jag va där, men då fick jag bara frågan om hur länge jag hade varit i branchen och ingen INGEN fråga om att va tjej i yrket. och sen pratade vi som två jämnlika som jobbade inom bygg. GÖTT MOS

sista KT
Ingen har sagt nått om yrke och kön
mötte därimot en man idag som också frågade hur länge jag vart i branschen , och vart imponerad av att jag jobbade själv (och inte ihop med nån som sig bör) efter bara 2 år .

 ÄSCH ni behöver inte säga så där, jag vet redan att jag är duktig , tihi,


och de kändes så skönt att inte behöva argumentera mitt yrke.
men den här killen va också tränare i brottning för bland annat unga tjejer och hade nog sen länge lagt åsikter om att tjejer inte kan på hyllan.

men ni ser ju att det är sån skillnad från bygge till bygge och de här är på ca fyra veckors spam.


så vad tänker jag kring de här och kvinnodagen da.
Jag tänker att fler tjejer behöver komma in på byggena så klart
och fler män behöver välkomna tjejer som dom två sistnämnda har gjort
men tjejer behöver också tänka att dom inte behöver hävda sig bara för att dom är tjej och jobbar inom bygg, lika lite som män ska behöva hävda sig.
men de blir nog lätt för tjejer att dom ska visa att dom kan och vågar kanske inte be om hjälp för att hon ser att han klarar de, men de gäller bara att se utifrån människa till människa, inte han och hon
den människan klarar de där, men inte jag, varför? inte se de som en könstävling.
Jag kan nog vara hård och säga att de är inte alla tjejer som passar in i stenbranschen t.ex, för man behöver vara stark, men man blir också starkare under tiden som går.
därimot så tänker jag att om tjejer slutade hetstänka på sitt kroppsideal på att hindra sin kropp att utvecklas och ändrade tänk attityden att inte våga, DÅ skulle fler tjejer passa in i mitt yrke









lördag 19 december 2015

Narkolepsi!!!

Rensade upp på bloggen lite,
gamla inlägg åkte raka vägen in i utkast, så dom inte syns mer.
Vem fasen orkar gå tillbaka och läsa inlägg från i våras eller förra året
alla har väll full upp me sitt

Jag har de sista kvar nu inför den här flytten
Ska ägna helgen åt att stappla runt och packa
har åkt på nå skit i knäna och är livrädd att de bara ska smälla till så att jag itne kan gå nå mer, i need my knees for work så att säga

Jag har svurit rätt länge här över att de är så sent igen, men så kommer jag på att det är freda, och sen kommer jag på att de gör inget att det är freda för uppenbarligen behöver jag sova, då jag sovit midda och är lika trött ändå

Men jag bara väntar på att få komma in i den där lägenheten och jag väntar på att ljuset och sommaren ska komma så jag slipper känna mig så jääävla trött
hur trött kan man va på att känna sig så jävla trött!?

onsdag 9 december 2015

Flyttlasset går vid jul

tänk vad de händer saker exakt hela tiden.
Herre gud
Jag har ju som jag tror jag skrev om förut letat efter en ny bostad till efter nyår då jag blir av med den här.
Har så mycket varmt att säga till folk och fä runt omkring mig om den här stunden i mitt liv, så många som har visat att dom brytt sig och velat hjälpa mig igenom de här och jag blir fan så jävla rörd, för de trodde jag verkligen inte att de skulle bli sån angagemang i de hela.
Allt de här har ju förstått gett resultat och jag flyttar nu från gröna linjen till blå linje, byter ut 21 kvm lägenhet, "allrum" , hall och minimal toa dusch till 70 kvm , sovrum, vardasrum, balkong, badkar och kök
de finns en chans att jag kommer gå vilse i den där lägenheten
kommer ju kännas jätte konstigt att lämna lilla bagis, har slagit ner mina "riktiga" sthlms rötter här nu och har bott bra men trångt, men compact living är ju populärt har jag hört.
är jävligt taggad till att flytta nu iaf, försöker packa så mycket de går och försöker sortera, spara slänga ,ge bort ,ett ypperligt tillfälle att feng chuia, fast kom nyss på att jag sparade alla tändare jag kunde hitta, fick ihop en fryspåse och la i spara lådan...rätt onödigt men den som spar han har !?

ska gå igenom förrådet också med samma procedur, men måste lägga på ett kål, har inte så många dagar på mig att fixa de här. åker bort över julen och kan va skönt att bli av med de innan. så jag slipper i mellandagarna.
ska lämna katterna till mamma nu på lördag och sen kommer dom tillbaka till mig efter nyår i den nya lyan! ÖVERTAGGAD!
kom på att de t.o.m fanns tvättmaskin och diskmaskin där, HUUUR BRA!!


det här va flyttlasset hit, hoppas på att de kommer vara samma den här gången
en tur och sen klart.
men jag tror de, jag har inte så mycket möbler, mest kartonger
Men jag har hjälp så de räcker


torsdag 3 december 2015

of course I'm in shape!! Round is a shape #fitness

Igår gjorde jag nånting som både gjorde mig superstolt och super obekväm 
Jag skulle väll kunna jämföra de me att vara lite full, göra bort sig lite me sånt som va superkul, sen dagen efter hade man världens råångest för att , ja....om de ändå va kuligt, varför har man ångest för?

Lite så var gårdagen (och förlåt för alla "HAHA i detta inlägg men jag skriver så när nått är väldigt roligt)

(Ni som läst mitt förra inlägget kan ju hoppa över dessa rader)
I Tisdas vart jag inbjuden att springa me några boys på bygget jag är på nu, 8 km löprunda och jag har sprungit 3 som max utomhus, och ja, mina tankar innan och om de här kan ni läsa i förra inlägget)

Hela dagen gick i ågrens tecken och prestationsångesten låg högt, men, jag tänkte att de blir väll roligt och så, lugnt tempo och jag klarar de, lämnar dom mig så gör de inget för jag lär väll hitta runt själv..typ:isch, gamla karta och kompass har ju bytts ut mot internet och google map.
Men supersnälla L sprang med mig, när jag stånkade och stönade mig fram i snigeljoggingtakt i typ 3 km innan jag fick stanna för att gå, och sen fortsatte de så där i ytterligare 5 km.
Jag sa flera gånger att det är okej att springa vidare med dom andra och att jag kommer att hitta tillbaka, men han bha "neeee, jag springer me dig, slipper de bli så drygt" hahaha värsta mobboffret jag e, slö som en snigel , klart de inte blir jobbigt att springa bredvid mig, du kan ju bara gå lite snabbare så är du i samma takt som mig LOL

Men jag klarade 8 km och jag sprang lite mer än hälften iaf och de tycker jag är så jävla gött, så jävla bra jobbat, och mitt i allt kom de nå trappor som man skulle upp för, och L sa , nu springer vi dit bort sen tar vi trapporna så snabbt vi kan, nääääääj sa jag, (pessemisten och bitterfittan som vi pratat om förut här på bloggen steg fram) klarar högst tio steg
MEN JAG SPRANG ALLA!!
sen vinglade mina ben så mycket att jag knappt kunde stå
och då bha
nu springer vi till trapporna efter bron
NÄÄÄÄJ JAGKLARARDEINTE

MEN JAG SPRANG HELA VÄGEN ÖVER BRON!!! 



Fy fan va trött jag va i benen
under kvällen här har värken kommit i benen och känner nog att de kommer vara en fin 2 dagens träningsvärk i benen imorgon.

Men till min ågren idag är ju att jag kände mig så värdelös som inte kunde springa med honom, utan han fick springa med mig, och han hade säkert sett fram emot att springa och sen bha " jaha, stucked whit the girl som inte kan springa och låter lika mycket som en tant med kol"

Fast alla på bygget , det här är så sjukt, alla vart så involverade i att jag skulle me och springa, så alla har visste hur de gick igår HAHA
så idag har ALLA frågat om jag har träningsvärk och att jag var superduktig som sprang med igår.
så tacksam för så många fina människor som verkar genuint intresserade och glada för min skull.

Allt detta fick ju mig att känna att jag behöver lite mer pulsträning i min vardag
Ta hand om mitt hjärta helt enkelt


............................................................................................



För övrigt så fick jag reda på att den jag måste ha nytt boende från typ imorgon
Inget som helst illa menar till min hyresvärd och vän, förstår henne till 100% vilken sitts hon sitter i
Hade väll kanske hoppats på att få låna fram till mars, men efter att ha hört hennes version av livet, så förstår jag varför och att det inte funkar.
Så får bli att börja packa.
Tung nyhet och många tankar